Tag Archives: sociala medier

Sociala medier och opinionsbildningen

Panelen vid Springtimes morgonmöte. Foto: Johanna Snickars, Nordnet.

Panelen vid Springtimes morgonmöte. Foto: Johanna Snickars, Nordnet.


I dag har jag fått föreläsa vid två olika tillfällen för rätt olika sorters publik kring ämnen som hänger ihop. Morgonpasset var på pr-byrån Springtime inom ramen för deras frukostsalongmöten. Ett 70-tal personer fick höra mig, Johan Englund (kommunikationsansvarig på Fortum Sverige) och Karin Bäcklund (digital expert på Springtime), tala om hur sociala medier förändrat opinionsbildningen – i Sverige generellt och i Almedalen i synnerhet.

Jag pekade på ett antal faktorer som exempel på hur sociala medier påverkat medielogiken: I dag sker allt i realtid; redaktionerna jobbar med multipublicering i flera kanaler; kommentarer har blivit lika viktiga som ”riktiga” nyheter; läsarna skapar nyheter; personer är i dag viktigare än händelser; metanyheter är också nyheter; nyhetssajterna jagar ”klickmonster”.

Det ger konsekvenser för opinionsbildare i dag. Mina råd:

  • Tänk redaktionellt.
  • Tänk målgruppsanpassat.
  • Tänk bildmässigt.
  • Tänk multimedialt.
  • Tänk viralt.
  • Tänk radikalt.
  • Tänk.

Efter lunch gjorde jag ett återbesök hos min tidigare uppdragsgivare Almega. Vid ett internt möte fick jag prata om erfarenheter som aktiv i sociala medier; hur man gör avvägningen mellan professionell och personlig, vart man drar gränsen mellan personlig och privat, hur man väljer vilken eller vilka delar av sina personligheter man vill visa upp etc.

Ett väldigt intressant samtal som förhoppningsvis kommer att engagera fler ”almegianer” i Twitter-debatten.

Annonser

Företags- och organisationsbloggar

Häromdagen skrev jag om hur bloggosfären förändrats. Mitt fokus var då de politiska bloggarna, men det finns även andra saker som är annorlunda i dag än för bara något år sedan. Ett sådant område är företags- och organisationsbloggarna.

När bloggar fortfarande sågs som något nytt, hett och spännande fanns det många företag och organisationer som startade bloggar på sina webbplatser för det var något man ”skulle” ha. Mer sällan fanns det någon genomtänkt strategi bakom bloggsatsningen, eller ens en plan om vem eller vilka som skulle driva bloggen. Alltför ofta startades bloggar av entusiastiska chefer, och lämnades sedan över till mindre entusiastiska medarbetare – för att sedan somna in.

Men det har alltid funnits undantag. Redan 2005 startade bolåneinstitutet SBAB Räntebloggen om räntor, huspriser och annat som var viktigt för deras lånekunder. Räntebloggen blev välbesökt och mycket uppskattad. Den finns fortfarande kvar, men nu som Snabbkommentaren.

I dag har svenska företag och organisationer i allmänhet mer genomtänkta sociala mediestrategier, där bloggar ingår tillsammans med sidor på Facebook och eventuellt också Twitterkonton.

En institution som gjort en gedigen satsning på sociala medier är Försvarsmakten. Genom en särskild bloggportal kan man följa till exempel ett skyttekompani i Afghanistan, hemvärnssoldater och Försvarsmaktens flygvapenchefer. Genom att använda taggen #SVFM (som ska utläsas Sveriges försvarsmakt) kan man också synliggöra inlägg på portalen från sin egen blogg eller Twitterkonto.

I något mindre skala låter Lärarnas Riksförbund medlemmar och företrädare blogga på en gemensam sajt. Här finns även länkar till andra bloggare, huvudsakligen lärare. Inlägg från de egna bloggarna synliggörs också på förbundssajten LR.se.

Även den andra lärarfackliga organisationen – Lärarförbundet – har en samlingssida för bloggar från medlemmar och avdelningar i förbundet.

Ett annat fackförbund som storsatsat på bloggande är Unionen med sin analys -och opinionsblogg. Där kommenterar, rapporterar och analyserar ett antal utredare och kommunikatörer på Unionens förbundskontor aktuella ämnen.

I sammanhanget vill jag gärna också nämna LO-bloggen – som i många inlägg använder sig av precis de tekniker jag beskrev häromdagen, med närmast maniskt länkande till olika nyhetskällor och andra bloggares texter i syfte att hamna högre i ranking på sajter som Knuff.se. Trist att Sveriges största fackliga organisation ska behöva ta till sådant.

Den förändrade bloggosfären

Bloggvärlden har förändrats under den tid jag avhållit mig från att vara en aktiv bloggare. Detta fenomen diskuterades i går kväll på Twitter – och faktum är att Twitter nog är en del av förklaringen.

Många av oss som använt bloggar för att lägga ut texten om saker som engagerat, och uppskattat den feedback vi fått från läsare och andra bloggare, har upptäckt att Twitter ger en helt annan direkthet. Visst, nackdelen med Twitter är uppenbar: varje inlägg får vara högst 140 tecken. Men otroligt mycket mer än man tror kan faktiskt uttryckas så kortfattat. Och inget hindrar ju att man delar upp något man vill ha sagt i flera inlägg. Genom hashtaggar har man också möjlighet att enkelt hitta andra inlägg på samma tema.

Men det finns även andra förklaringar till varför många övergett bloggen som plattform och varför bloggar i allt mindre grad används som referens i samhällsdebatten. En viktig orsak tror jag är det närmast maniska länkandet.

Detta tarvar förstås en förklaring. För vad är väl i grunden bloggande om inte just delande av länkar? Min poäng är att när olika nyhetssajter började använda Twingly och andra verktyg för att synliggöra länkar från bloggar till publicerade artiklar, skapade det ett incitament hos många bloggare att länka väldigt entusiastiskt – i syfte att öka exponeringen av de egna blogginläggen. Det drev helt enkelt läsare till bloggarna. Åtminstone i början.

Problemet var bara att länkandet missbrukades. Väldigt många som bloggar om politik avslutar i dag det de skrivit med upp till ett tiotal länkar till artiklar på aftonbladet.se, dn.se, svd.se m fl, för att driva trafik till sig själva. Och ganska ofta har de länkade artiklarna bara ytterst lite, ibland inget alls, att göra med blogginläggen.

Det finns också nätverk av politiska bloggare som satt i system att länka till varandra så fort man skriver om likartade teman, i syfte att skapa så kallad ”bloggbävning” – och hamna högt på sajter som Knuff.se, Intressant.se och S-bloggar.se.

Inget ont med samarbete. Men effekten av detta beteende har blivit att bloggare inte verkar läsa vad andra bloggare skriver längre. I stället används andras inlägg som trappsteg för att själv komma högre i uppmärksamhetstrappan.

Jag är själv en del av problemet. Jag var tidigt ute i Sverige som politikbloggare och har många gånger varit ute och föreläst, inte minst för andra socialdemokrater, om tips och trix för att öka den egna bloggens synlighet. När jag nu tänker tillbaks inser jag att jag talat väldigt lite om det som borde vara viktigast av allt: det man faktiskt skriver på bloggen.

När jag nu själv återupptar mitt bloggande kommer jag att göra det lite annorlunda än tidigare. Läsarmaximering är inte målet. Inte heller att påverka den politiska agendan. I stället kommer jag att skriva om sånt som på allvar engagerar mig. Och då jag länkar till nyhetssajter så är det enbart för att sätta in det jag skriver i ett sammanhang.

Vi får se om det lockar läsare ändå.

Inspiration när den som bäst behövdes

I dag var jag inbjuden att tillsammans med SSU:s tidigare ordförande Jytte Guteland tala om politisk kommunikation och sociala medier, i samband med en inspirationsdag för socialdemokrater i Stockholm län. Och efter de senaste två veckorna kunde nog både åhörare och vi föreläsare behöva all inspiration vi kunde få.

Själv tycker jag att det blev riktigt bra. När jag pratar om sådana här saker brukar jag alltid understryka att medborgarna i hög grad formar sin bild av politiken genom hur den rapporteras i medierna. Och som politisk aktör kan man påverka sin mediebild, men aldrig äga den. Den här gången betonade jag också vikten av att inte stänga in sig. För det som gör de fria debatterna i sociala medier intressanta är ju utbytet av åsikter. Socialdemokrater som bara håller med socialdemokrater är det tråkigaste som finns.

Vi fick också anledning att upphålla oss en del kring mitt råd om våga blanda det personliga och det politiska – och det inte bara i sociala medier. Exakt var gränsen går mellan det personliga och väldigt privata är dock ingen exakt vetenskap utan varierar från person till person. Själv har jag valt att vara helt öppen på t ex Facebook, och blandar privata bilder och personliga kommentarer med politiska dito. Däremot skriver jag inte om mina uppdragsgivare och jobb jag utför. Men det är mitt val. Var och en måste avgöra vad som känns bäst för en själv.

Årets Almedalsbloggare

Tillsammans med Martina Lind från Politometern, Anton Johansson från Twingly och Karin Bäcklund från Bloggplats H12, sitter jag i juryn för Årets Almedalsbloggare – som i år koras för första gången. Detta hedersamma pris kommer att gå till den bloggare som bidragit mest till Almedalsveckan genom bevakning, fördjupning, att uppmärksamma en viss fråga eller helt enkelt stått för de bästa texterna. Läs mer om detta på Makthavare.se, Almegabloggen samt på Martina Linds och Anton Johanssons bloggar.

Kurs i opinionsbildning

Än en gång är jag anlitad av utbildningsföretaget Calmando för att föreläsa på en spännande kurs i opinionsbildning. Under fyra dagar ges tillfälle att lyssna på inspirerande föreläsningar av namnkunniga opinionsbildare, journalister och konsulter. Som deltagare får man får möjlighet att praktisera lärdomarna från kursen genom ett praktikfall under handledning.

Ur innehållet: Vad är opinionsbildning? Hur når vi bäst framgång i vår opinionsbildning? Hur kan vi bäst använda sociala medier i opinionsbildningen? Hur går nyhetsvärderingen till på redaktionerna? Hur fungerar opinionsundersökningar i opinionsbildningen? Hur arbetar en tankesmedja? Vad kan vi lära av framgångsrika opinionsbildare?

Dessutom ingår ett lunchföredrag: Ett liv som journalist i allmänhetens tjänst, K-G Bergström kåserar och svarar på kursdeltagarnas frågor.

10-11 maj och 17-18 maj 2011 i centrala Stockholm. Pris: 13 800 kr, exkl. moms.

För företag, myndigheter och organisationer som anmäler fyra deltagare ges rabatt – gå 4 betala för 3!

Anmälan sänds till lars-olof@radhusgruppen.se.

Program:

Tisdag den 10 maj 2011

09.00–09.30 Introduktion, presentation, kursprogram (Arne Modig, Ann-Sofie Olsson, Lars-Olof Pettersson)
09.30–10.00 Vad är opinionsbildning? (Arne Modig)
10.00–11.00 Sex steg för en lyckad opinionsbildning (Lars-Olof Pettersson)
11.00-11.30 Introduktion till praktikarbete (Ann-Sofie Olsson)
11.30–12.30 Lunch
12.30–14.00 Ett praktikfall – moms på böcker (Kristina Ahlinder)
14.00–15.30 Krishantering – vad kan vi lära av Hallandsåsen? (Agneta Ljunggren)
15.30–17.00 Hur använder man sociala medier i opinionsbildningen? (Jonas Morian)

Onsdag den 11 maj 2011

09.00–10.30 Att använda opinionsundersökningar i opinionsarbete (Arne Modig)
10.30–12.00 Utredningar i strategiskt påverkansarbete (Lars-Olof Pettersson)
12.00–13.30 Lunchföredrag: Ett liv som journalist i allmänhetens tjänst (K-G Bergström kåserar och svarar på kursdeltagarnas frågor)
13.30–14.00 Vad har kursen så här långt lärt oss om opinionsbildning? (Arne Modig)
14.00–15.30 Hur når Hyresgästföreningen framgång i opinionsbildningen? (P-O Brogren)
15.30–17.00 Praktikarbete under handledning

Tisdag den 17 maj 2011

09.00–10.30 Vad behövs för att nå ut väl i media? (Amelie Silfverstolpe)
10.30–12.00 En ledarskribent reflekterar om opinionsbildning (Karin Pettersson)
12.00–13.00 Lunch
13.00–13.30 Vad har kursen så här långt lärt oss om opinionsbildning? (Lars-Olof Pettersson)
13.30–15.00 En tankesmedja i arbete (Markus Uvell)
15.00–16.00 Praktikarbete under handledning
16.00–17.00 Förberedelse för presentation av praktikarbete

Onsdag den 18 maj 2011

09.00–10.30 Ett praktikfall – om förändring och samverkan i politiken (Ulrica Schenström)
10.30–12.00 Presentation: Praktikarbete
12.00–13.00 Lunch
13.00–14.30 Presentation: Praktikarbete
14.30–16.00 Hur opinionsbildar man i Sverige och EU för bättre villkor för att producera och köra bil? (Bertil Moldén)
16.00–17.00 Summering, utvärdering

Kursledare: Arne Modig och Lars-Olof Pettersson

Medverkande:
P-O Brogren, presstalesman Hyresgästföreningen Stockholm
Kristina Ahlinder, VD förläggarföreningen
K-G Bergström, krönikör Expressen, tidigare politisk kommentator SVT
Agneta Ljunggren, konsult andOrange, tidigare kommunikationsdirektör Skanska
Bertil Moldén, VD branschorganisationen Bil Sweden
Arne Modig, Senior rådgivare Greatness PR, tidigare opinionsansvarig Demoskop, Temo/Synovate och Novus. Bakgrund som lärare och forskare i sociologi, Stockholms Universitet
Jonas Morian, konsult Rådhusgruppen City, tidigare presschef Attendo Care och profilerad s-bloggare
Ann-Sofie Olsson, konsult Rådhusgruppen City, tidigare Public Affairs- och CSR-chef på Svenska Spel
Karin Pettersson, politisk chefredaktör Aftonbladet
Lars-Olof Pettersson, konsult Rådhusgruppen City
Ulrica Schenström, konsult Hallvarsson & Halvarsson, tidigare statssekreterare i statsrådsberedningen och presschef på moderaterna
Amelie Silfverstolpe, grundare och utvecklingsansvarig Volontärbyrån
Markus Uvell, VD tankesmedjan Timbro

Marginalföreteelse eller elitforum?

För Rådhusgruppen Citys räkning skriver jag om Facebook, Twitter de kommunikativa möjligheter det finns för företag, myndigheter och organisationer att via dessa kanaler nå ut och få en bra dialog med sina intressenter.