Category Archives: Politik

Ett skifte till det sämre

Det finns många sätt att bedriva opinionsbildning på nätet. Uppmaning till mejlbombning av enskilda beslutsfattare hör inte till de bättre.

Man kan självklart ha olika uppfattningar om frihandelsavtalet TTIP som för närvarande förhandlas mellan EU och USA. Dess försvarare menar att det underlättar handel, stimulerar ekonomin och skapar arbetstillfällen. Kritikerna uttrycker oro för att miljö-, hälso- och djurskyddsstandarder kan komma att sänkas samt att avtalet möjliggör för företag att dra stater inför domstol om dessa anses försvåra eller förhindra den fria rörligheten. Fakta i målet är dock att det ännu inte finns något färdigt avtal för EU och USA att ta ställning till, varför ingen med säkerhet kan säga vad TTIP kan få för effekter.

Några som dock är övertygade om att nackdelarna med TTIP överväger är folket bakom sajten Skiftet och de som skrivit under sajtens namninsamling mot avtalet – för närvarande närmare 32 000. Men Skiftet nöjer sig inte med att samla in namn. Inför den socialdemokratiska partikongressen nästa vecka uppmanar sajten sina läsare att mejlbomba kongressombuden för att få det socialdemokratiska partiet, och därmed regeringen, att säga nej till TTIP.

På Facebook skriver det socialdemokratiska kommunalrådet i Örebro, Björn Sundin:

”Sedan igår kväll har jag fått cirka 50 mail via Skiftets j-a spam-mail-funktion, riktad till ombud på S-kongressen. Jag har svarat alla (med ett standardsvar) och flera har bett om ursäkt, de förstod inte vad de orsakade. När ska Skiftet inse detsamma? Tills de gör det fortsätter jag med att vidarebefordra alla mail till kontakt@skiftet.org och jag fortsätter spamma Skiftets Facebook-sida.
De flesta mailen kommer inte från örebroare (som har legitima skäl att söka mig som kommunalråd), och inte heller från medlemmar i det socialdemokratiska partiet (som har legitima skäl att söka ett ombud på kongressen). På S-kongressen bestämmer medlemmar i det socialdemokratiska partiet över Socialdemokraternas politik. Det ska f-n inte kidnappas av en eller annan kampanjsajt.”

Jag kan bara instämma. När sajten Alliansfritt Sverige startades efter allianspartiernas valseger 2006 så var det ett piggt initiativ som tog tillvara på många människors frustration och på ett ofta humoristiskt sätt visade på effekterna av regeringens politik. Men tonen på sajten kom att förändras med tiden till att bli alltmer hård. Vid flera tillfällen missades det att hålla kommentarsfältet rent från rena mordhot. Och efter valet 2014 bytte Alliansfritt Sverige namn och form till Skiftet, nu med det uttalade kravet att ”media, politiker och storföretagen gör bättre ifrån sig”.

Men att verka för samhällsförändring är en sak. Hets mot enskilda förtroendevalda ombud till en partikongress är något annat. Vill man påverka eller förändra ett partis uppfattning i en fråga så görs det bäst genom att bli medlem och där argumentera för sin sak. Det Skiftet nu ägnar sig åt påminner mer om ofredande.

Annonser

Inspiration när den som bäst behövdes

I dag var jag inbjuden att tillsammans med SSU:s tidigare ordförande Jytte Guteland tala om politisk kommunikation och sociala medier, i samband med en inspirationsdag för socialdemokrater i Stockholm län. Och efter de senaste två veckorna kunde nog både åhörare och vi föreläsare behöva all inspiration vi kunde få.

Själv tycker jag att det blev riktigt bra. När jag pratar om sådana här saker brukar jag alltid understryka att medborgarna i hög grad formar sin bild av politiken genom hur den rapporteras i medierna. Och som politisk aktör kan man påverka sin mediebild, men aldrig äga den. Den här gången betonade jag också vikten av att inte stänga in sig. För det som gör de fria debatterna i sociala medier intressanta är ju utbytet av åsikter. Socialdemokrater som bara håller med socialdemokrater är det tråkigaste som finns.

Vi fick också anledning att upphålla oss en del kring mitt råd om våga blanda det personliga och det politiska – och det inte bara i sociala medier. Exakt var gränsen går mellan det personliga och väldigt privata är dock ingen exakt vetenskap utan varierar från person till person. Själv har jag valt att vara helt öppen på t ex Facebook, och blandar privata bilder och personliga kommentarer med politiska dito. Däremot skriver jag inte om mina uppdragsgivare och jobb jag utför. Men det är mitt val. Var och en måste avgöra vad som känns bäst för en själv.

Juholt och förtroendet

Tillsammans med Johanna Graf, Sandro Wennberg, Alexandra Einerstam och Johan Westerholm har jag skrivit en debattartikel som i morse publicerats på SvD Brännpunkt. Temat är förstås den senaste tidens händelser inom socialdemokratin och förtroendet för Håkan Juholt. På samma tema satt jag i morse och pratade i Sveriges Radios P1-Morgon.

Krisen inom s är utan tvekan allvarlig. Flera opinionsundersökningar visar hur förtroendet för Juholt rasat de senaste dagarna. Och då var det inte särskilt högt redan innan.

Kärnan i den kritik jag och de andra undertecknarna i SvD framför är att vi inte förstår hur en socialdemokratisk partiledare kunnat tro att det vore okej att skattebetalarna skulle stå för hans flickväns hela hyra om han flyttar in hos henne. Jag vill understryka att jag verkligen inte tror att Juholt är någon fifflare. Men han verkar antingen varit obegripligt slarvig – eller aningslöst låtit sig ledas av principen att om det finns bidrag eller kostnadsersättningar att kvittera ut så ska man göra det. Och det är kanske inte olagligt, men man borde som partiledare med en lång politisk erfarenhet bakom sig – varav 17 år i riksdagen – inse att det är olämpligt.

Håkan Juholt har brustit i att leva efter de etiska riktlinjer han själv varit med att besluta om, och han har uppvisat synnerligen dåligt omdöme. Det är inte kvaliteter som är önskvärda hos en s-ledare som eftersträvar statsministerposten. Juholt har mycket kvar att bevisa innan han kan återvinna förtroendet hos väljarna.

Svenskt Näringsliv provocerar

Tycker till i Aftonbladet om förslaget att sänka studiemedlen för dem som pluggar humaniora och konst. Att med ekonomiska styrmedel leda bort människor från vad som förutspås bli ekonomiskt olönsamt vore att göra samhället en stor otjänst.

Almedalsveckan är allt annat än slöseri

Varje år är det någon pr-människa som vill gå emot strömmen och offentligt dissa Almedalsveckan. I år gör Erik Lakomaa det i SvD. Och som vanligt är det vidöppna dörrar som slås in. För jag tror faktiskt inte någon pr-konsult eller annan kommunikationsrådgivare säger åt företag eller organisationer att man ”måste” vara i Almedalen. Däremot är det förstås klokt att vara det om man vill kunna träffa många intressanta politiska opinionsbildare och beslutsfattare, bekvämt samlade på en och samma plats. Almedalsveckan är ett oslagbart tillfälle att nätverka och knyta kontakter, och det är sådant en bra kommunikationsrådgivare kan hjälpa till med. Det är också en otrolig möjlighet för de som vill gå på mängder av spännande seminarier och lära sig mer om allehanda samhällsfrågor. Sedan är veckan förvisso knappast det mest lämpliga tillfället för politiska utspel, mer än för riksdagspartiernas företrädare. Det mediala fokuset ligger nämligen nästan till 100 procent just på partierna. Men spaltmeter är rimligen inte det enda måttet på kommunikativ eller opinionsbildande framgång. Ett samtal över t ex ett glas rosé med en politisk nyckelspelare kan vara nog så viktigt som en välplacerad debattartikel eller ett uppslag i DI.

Jag sätter en slant på Eskil Erlandsson

Den stora frågan nu är vem som tar över efter Maud Olofsson som c-ledare. Jag tror på Eskil Erlandsson. Han förkroppsligar i hög grad den stereotypa bilden av en centerpartist, och det kan mycket väl vara vad partiets medlemmar i dag efterfrågar. En skarp konstrast mot den Stureplanscenter som under flera år fått påverka den politiska dagordningen. Mer om detta i Aftonbladet.

Årets Almedalsbloggare

Tillsammans med Martina Lind från Politometern, Anton Johansson från Twingly och Karin Bäcklund från Bloggplats H12, sitter jag i juryn för Årets Almedalsbloggare – som i år koras för första gången. Detta hedersamma pris kommer att gå till den bloggare som bidragit mest till Almedalsveckan genom bevakning, fördjupning, att uppmärksamma en viss fråga eller helt enkelt stått för de bästa texterna. Läs mer om detta på Makthavare.se, Almegabloggen samt på Martina Linds och Anton Johanssons bloggar.