Category Archives: Media

Juholt och förtroendet

Tillsammans med Johanna Graf, Sandro Wennberg, Alexandra Einerstam och Johan Westerholm har jag skrivit en debattartikel som i morse publicerats på SvD Brännpunkt. Temat är förstås den senaste tidens händelser inom socialdemokratin och förtroendet för Håkan Juholt. På samma tema satt jag i morse och pratade i Sveriges Radios P1-Morgon.

Krisen inom s är utan tvekan allvarlig. Flera opinionsundersökningar visar hur förtroendet för Juholt rasat de senaste dagarna. Och då var det inte särskilt högt redan innan.

Kärnan i den kritik jag och de andra undertecknarna i SvD framför är att vi inte förstår hur en socialdemokratisk partiledare kunnat tro att det vore okej att skattebetalarna skulle stå för hans flickväns hela hyra om han flyttar in hos henne. Jag vill understryka att jag verkligen inte tror att Juholt är någon fifflare. Men han verkar antingen varit obegripligt slarvig – eller aningslöst låtit sig ledas av principen att om det finns bidrag eller kostnadsersättningar att kvittera ut så ska man göra det. Och det är kanske inte olagligt, men man borde som partiledare med en lång politisk erfarenhet bakom sig – varav 17 år i riksdagen – inse att det är olämpligt.

Håkan Juholt har brustit i att leva efter de etiska riktlinjer han själv varit med att besluta om, och han har uppvisat synnerligen dåligt omdöme. Det är inte kvaliteter som är önskvärda hos en s-ledare som eftersträvar statsministerposten. Juholt har mycket kvar att bevisa innan han kan återvinna förtroendet hos väljarna.

Världens bästa cv?

Chefsorganisationen Ledarna har skapat en ny rolig tjänst – Världens bästa cv – där godbitar ur ens registrerade uppgifter på LinkedIn plockas ut och visualiseras som en pampig trailer för en kommande storfilm. Resultatet är… väldigt kul.

Med reservation för en del taffligt uttal från den automatgenererade rösten så känner jag ändå att jag kan stå för innehållet. Dessvärre verkar det inte gå att lägga upp filmklippet här, men det går att se här: varldensbastacv.ledarna.se/v/jonasmorian.

Annars kan man alltid läsa mer om min bakgrund här.

Almedalsveckan är allt annat än slöseri

Varje år är det någon pr-människa som vill gå emot strömmen och offentligt dissa Almedalsveckan. I år gör Erik Lakomaa det i SvD. Och som vanligt är det vidöppna dörrar som slås in. För jag tror faktiskt inte någon pr-konsult eller annan kommunikationsrådgivare säger åt företag eller organisationer att man ”måste” vara i Almedalen. Däremot är det förstås klokt att vara det om man vill kunna träffa många intressanta politiska opinionsbildare och beslutsfattare, bekvämt samlade på en och samma plats. Almedalsveckan är ett oslagbart tillfälle att nätverka och knyta kontakter, och det är sådant en bra kommunikationsrådgivare kan hjälpa till med. Det är också en otrolig möjlighet för de som vill gå på mängder av spännande seminarier och lära sig mer om allehanda samhällsfrågor. Sedan är veckan förvisso knappast det mest lämpliga tillfället för politiska utspel, mer än för riksdagspartiernas företrädare. Det mediala fokuset ligger nämligen nästan till 100 procent just på partierna. Men spaltmeter är rimligen inte det enda måttet på kommunikativ eller opinionsbildande framgång. Ett samtal över t ex ett glas rosé med en politisk nyckelspelare kan vara nog så viktigt som en välplacerad debattartikel eller ett uppslag i DI.

Årets Almedalsbloggare

Tillsammans med Martina Lind från Politometern, Anton Johansson från Twingly och Karin Bäcklund från Bloggplats H12, sitter jag i juryn för Årets Almedalsbloggare – som i år koras för första gången. Detta hedersamma pris kommer att gå till den bloggare som bidragit mest till Almedalsveckan genom bevakning, fördjupning, att uppmärksamma en viss fråga eller helt enkelt stått för de bästa texterna. Läs mer om detta på Makthavare.se, Almegabloggen samt på Martina Linds och Anton Johanssons bloggar.

Den journalistiska ofelbarheten

På en blogg är det vanligt att man tydligt markerar tidigare felaktigheter och uppdaterad information, skriver jag i dag på Second Opinion. Flera tidningar redovisar tidigare felaktigheter, men uteslutande i pappersform. Det vore önskvärt om fler mediehus vågade erkänna att de inte är allvetande och ofelbara.