Sluten grupp för ökad öppenhet

Häromdagen skrev jag om socialdemokraternas bristande valprocesser. Jag konstaterade bl a att vi fokuserar så hårt på representativitet att vi riskerar att missa vilken kompetens de enskilda kandidaterna faktiskt kan bidra med.

Kort därefter skrev partisekreterare Carin Jämtin i SvD att hon, ”för att i framtiden förhindra att diskussioner om kandidaters lämplighet först efter att de valts istället för innan och med alla kända fakta framme från början”, tillsatt en arbetsgrupp med ansvar för att ta fram bättre rutiner för valberedning och stärka granskningsprocesserna.

Detta var förstås mycket välkommet. Men sedan kom ett medlemsbrev där arbetsgruppen presenterades mer utförligt: Lena Hjelm-Wallén, med mångårig erfarenhet från tidigare valberedningsarbete; Ilmar Reepalu, som valdes till ny ordförande i valberedningen vid kongressen i Göteborg, samt Hans Dahlgren, kanslichef hos socialdemokraterna. Det är alltså hela gruppen. Ingen från t ex SSU och ingen som kan ge lite utifrånperspektiv. Ambitionen att vara ”framtidspartiet” kom lindrigt sagt på skam.

Vi var flera socialdemokrater som uttryckte vårt missnöje med detta på bl a Twitter och Facebook. Själv lyfte jag idén att det utmärkta initiativet Öppna kriskommissionen borde återuppta verksamheten och damma av några av de idéer de presenterade efter valförlusten 2010. I sitt dokument Organisation för framtiden skrev Öppna kriskommissionen:

”Vi behöver med öppna nomineringar bli tydligare över vad vi ställer för krav på de som vill vara förtroendevalda och representera socialdemokraterna. Idag så är det inte för den enskildes kompetens som den blir nominerad utan ofta på andra premisser. Politiska skuldsedlar, maktbalanser och personliga agendor styr i allt för stor utsträckning nomineringsprocesserna. Vi behöver göra en kravspecifikation på samtliga uppdrag. Vidare så ska det ställas krav/kontrakt över vad som gäller när man är vald. Där vilken tid som vi förväntar oss ska vara med och vad den valde skall leverera tillbaka i olika sammanhang. Tror att det skulle underlätta rekrytering om människor vet vad som gäller vid olika uppdrag. Vi tror inte det skulle skrämma utan tvärtom locka.”

Jag instämmer i varje ord och håller nu tummarna för att de idéer jag är övertygad om kommer att komma fram i detta gräsrotsarbete även når fram till Jämtin och hennes väldigt begränsade lilla grupp av valprocessutvecklare.

Kommentarer är stängda.